De unika Hälsingegårdarna

Hälsingegårdarna har varit ett världsarv sedan sommaren 2012 då världsarvskommittén, vid ett möte i St Petersburg, tog beslut att föra upp dem på världsarvslistan.

”Hälsingegårdar” är ett samlingsnamn för en rik variation av äldre och välbevarade bondgårdar i Hälsingland i olika 36 socknar under fyra århundraden.

Hälsingebönderna började bygga stort och inreda påkostade rum för fest redan under 1600-talet. Med tiden byggdes fler och ännu större hus vilket kulminerade under 1800-talet. Då kunde en enda gård ha upp till femton inredda rum trots att bara ett par stycken användes till vardags. Resten togs i bruk bara vid riktigt betydelsefulla tillfällen i människors liv där den största festen var bröllopet.

Festrummen är ofta rikt dekorerade. Målningstekniken fick markera rummets användning och status – precis som valen av material gjorde i de herrgårds- och stadsmiljöer där bönderna och målarna hämtade inspiration. För att ge det förnämsta rummet en riktigt högtidlig karaktär målades ofta stora landskapsbilder, stadsmiljöer och vackra blomsterdekorationer direkt på väggarna.

Bönderna i Hälsingland var självägande och kunde därmed bestämma över sina inkomster, sitt liv och byggande. Deras goda ekonomi hade sin grund i jordbruket och boskapsskötseln. Utöver det hade även många hälsingebönder möjlighet att få inkomst från exempelvis linnetillverkning, handel samt försäljning av skogsmark och avverkningsrätter.

De unika Hälsingegårdarna (E-magin)