Yvonne och Eva, nyblivna pensionärer: Många år på samma ställe men aldrig stagnerat

Efter att ha ägnat ett helt yrkesliv åt att ta hand om andra har nu Yvonne Hansson, intensivvårdssjuksköterska i Hudiksvall och nybliven pensionär, bestämt sig: – Nu ska jag framför allt ta hand om mig själv! Även Eva Asplund, tidigare kommunikationsenheten, har sitt fokus klart inför det nya livet efter pensioneringen: – Nu ska jag bara göra sådant som jag mår bra av!

Yvonne Hansson har jobbat i vården i 50 år. Efter att ha hoppat av gymnasiet som 17-åring gick hon sjukvårdsbiträdeutbildning och fick snart jobb. Därefter blev det sjuksköterskeskola och flera olika vidareutbildningar.

Yvonne Hansson, Hudiksvall
Yvonne Hansson. Foto: Privat

– Ja jag har tre specialistutbildningar: IVA-, anestesi- och distriktssjuksköterska, berättar Yvonne.

En av specialistutbildningarna gick hon i Örebro, och det under delvis ganska speciella förhållanden. Hon och maken fick nämligen sitt första barn under den tiden. Att dra ned på studietakten eller hoppa av kom dock inte på fråga.

– Nej jag tror vi var lite före vår tid där. Min man fick helt enkelt ta hand om dottern för att jag skulle kunna bli färdig med utbildningen. Jag minns att jag stod där på avdelningen på sjukhuset och pumpade ur bröstmjölk som han skulle kunna ge på flaska. 

Den specialistinriktning som Yvonne har verkat mest inom är den i intensivvården. Framför allt har det blivit många år på postoperativ avdelning där patienter vistas efter operation. Smärtlindring och omvårdnadsbiten ligger henne varmt om hjärtat:

– Jag har själv haft värk genom hela mitt yrkesverksamma liv, så jag vet så väl vad det innebär att ha ont. Jag har ofta fått höra patienter uttrycka tacksamhet för att jag hjälpt dem i svåra stunder. Det erkännandet har hjälpt mig att orka själv, säger Yvonne.

För Eva började det på röntgen

Eva Asplund började också hon i vården.

– Under en praktikperiod på gymnasiet var jag på röntgen på Gävle sjukhus, och sedan blev det även sommarjobb på samma ställe. Jag minns så väl de stora, otympliga röntgenplåtskuvert vi fick bubba runt på! berättar Eva.

Eva Asplund, Gävle
Eva Asplund. Foto: Per Groth

Som 21-åring gick Eva en utbildning till läkarsekreterare som det hette då och hoppade sedan in i olika verksamheter när behov uppstod. Snart blev det röntgen igen, och där var Eva med när länets första datortomograf kom.

– Det var överhuvudtaget roligt med den höga tekniska utvecklingstakten, minns Eva.

Många möjligheter

Yvonne och Eva känner inte varandra men har en del gemensamt utöver det faktum att de går i pension i år: De har jobbat många år i Region Gävleborg/landstinget men hela tiden sökt utveckling, omskolning och vidareutbildning. Samma arbetsgivare, men olika verksamheter och nya utmaningar, de har aldrig stagnerat. För Evas del blev det så småningom även en utbildning inom personal/HR.

– Jag har verkligen fått många möjligheter i karriären! säger Eva som efter några år inom HR- och kvalitetsutveckling slog in på ännu en ny väg: media, intranät, information och grafisk formgivning.

– När internet kom fick jag upp ögonen för både tekniken och de arbetsverktyg den tekniska utvecklingen gav, en jätterolig resa att ha varit på! Jag var till exempel med och byggde upp landstingets första intranät tillsammans med många andra eldsjälar.

Sedan 2007 har Eva jobbat på informations- och därefter kommunikationsavdelningen. En rolig detalj är att hon i många år har varit den som producerat inbjudningskort och diplom till alla pensionärer.

– Så det var verkligen på tiden att äntligen få gå på den här festen!

Hon summerar de 45 åren i Region Gävleborg/landstinget i en mening:

– Jag har tyckt om att gå till jobbet alla dessa år! och tillägger:

– Men det är rätt skönt nu också, att få styra sin egen tid. Nu ska jag bara göra sådant jag själv mår bra av!