Intervju – styrka hela livet

Hallå där Monica Bergström, fysioterapeut vid Hudiksvall Din hälsocentral och Jannie Pevik, träffpunktskoordinator vid Hudiksvalls kommun. Ni har under ett par års tid arbetat för att öka fysisk aktivitet och samvaro bland äldre äldre.

Kan ni berätta kort, vad är det ni har gjort?

– Styrka hela livet är ett projekt i samarbete mellan Hudiksvall Din hälsocentral och Förebyggande enheten vid Hudiksvalls kommun för att hitta en metod för att jobba gränsöverskridande, fallförebyggande för målgruppen äldre som har en ökad fallrisk, exempelvis börjat använda gånghjälpmedel, upplever sämre balans och blivit mer inaktiva och kanske rädda att ramla. Vi har tagit fram en metodbok och en film som beskriver hur man i grupp kan träna benstyrka och balans med äldre på ett säkert sätt utan att behöva ha utbildning inom rehabilitering. I Hudiksvalls kommun har det nu startat grupper på träffpunkterna där man jobbar enligt denna metod. Vi har hittat ett bra sätt för att nå målgruppen genom träffpunkterna och vi har implementerat metoden vid samtliga fem träffpunkter, där styrketräningen erbjuds kontinuerligt varje termin. Beroende på träffpunktens storlek och personalresurs erbjuds 1-2 grupper med 4-6 personer en gång per vecka varje termin. I tillägg uppmuntras deltagarna till egen hemmaträning.

Vad har ni sett för effekter av arbetet? Vilken skillnad har det gjort för de äldre äldre?

– Högt deltagande på samtliga grupper. Uppskattning från deltagarna att få ha ett träningsupplägg som fungerar för just dem. Social samvaro betyder mycket, man peppar varandra och ser att det går framåt. Deltagarna blir mer medvetna om kroppens förmåga, tillstånd och begräsningar. Man blir mer närvarande och observant på sin egen kropp, vad kan jag göra och vad ska jag vara försiktig med? Har det skett någon förbättring med min kropp eller har något blivit sämre? Vi ser att många får en rakare kroppshållning och rör sig bättre i vardagen med sin rullator eller andra hjälpmedel. Små övningar från träningsgruppen kommer in i deras vardag, som när man diskar (sidoförflyttningar) eller att man reser sig upp från stol/fåtöljen flera gånger eftersom man har blivit medveten om förbättringarna. Ökat trygghet i vardagen. Vågar komma ut lite mer. Har blivit lite mer säkerhetstänkande. Vi tar upp samtalsämnen vid varje träningstillfällen, om broddar, mattor hemma, röra sig i trappor med mera.

Vilket mervärde har ni sett av att ni är HC och kommun i samverkan i arbetet? 

– Efter projektet är det tydligt att det är viktigt med samverkan. Det finns en trygghet för träffpunktspersonal som inte har sjukvårdsutbildning att ha någon att vända sig till som kan svara på frågor som uppstår kring en deltagares kondition och förmåga. Det kan även finnas ett mervärde i att ex. sjukgymnaster/fysioterapeuter/läkare känner till att denna träningsform finns så att man kan lotsa patienter till träffpunkten. Genom träffpunktsverksamheten får vi ett gränssnitt som lättare fångar upp behovet hos målgruppen och inom hälsocentralen kan man stötta personalen vid träffpunkterna genom specifik ”coaching” och samtidigt lotsa egna kunder till just denna träningsform.

Jannie, vilken betydelse har det haft att aktiviteterna har skett på den lokala träffpunkten? 

– Träffpunktsledaren har verkligen växt i takt med aktiviteten. Dels är man nu mer medveten kring målgruppens behov, dels finns en viktig signaleffekt om att träning är bra oavsett ålder och att man stärker sin kropp på olika sätt. Träningsformen har stöd genom metodhandbok och film och det blir ett exempel på förebyggande arbete som verkligen fungerar. Det ger mening för personalen.

Dessutom har besökare vid de lokala träffpunkterna blivit mer uppmärksamma på kroppen behov av träning oavsett ålder och kondition. Förut var jargongen mer att ”jag har gjort mitt jag nu, jag är så gammal att nu förtjänar jag att bara njuta i soffan” till ”det är skönt att känna att kroppen blir lite bättre och säkrare, det känns tryggare att ta sig fram i vardagen”.

Monica, vilken betydelse har det för dig som fysioterapeut att ha denna samverkan med träffpunkter i lokalsamhällena? 

– Det innebär en möjlighet att sprida kunskap i hur man arbetar förebyggande och att man delar resurser, jag har delat med mig av min kunskap och man har i kommunen resurser i form av personal och lokaler och ett brett nätverk där man når personer i den aktuella målgruppen. Det finns ett stort behov av förebyggande arbete då vi blir allt fler äldre i vårt samhälle och detta samarbete gör att möjligheten ges till fler personer att träna och även träffa andra och minska social isolering samt informera om fallförebyggande åtgärder hemma. 

Vad händer nu?

– Arbetet kommer att fortsätta. Det har implementerats som en fast aktivitet året runt på träffpunkterna. Ny personal får undervisning via metodhandbok och film. Vi är just nu osäkra på hur just samarbetet med HC kommer att bli. Det är önskvärt att en fysioterapeut är kopplad till verksamheten för stöd ibland, men detta är inget som har beslutats i de respektive ledningsgrupperna. Vi upplever att det är viktigt att vi arbetar med målgruppen tillsammans, att primärvården också tar sitt ansvar och att inte denna verksamhet enbart lämnas över till kommunen. Det finns större chans till överlevnad och fortsättning om båda parter är deltagande.

Om andra Hälsocentraler, kommuner eller andra aktörer är intresserade av metoden – hur gör de då? 

– Vi kommer inom kort att publicera metodhandbok och film på Region Gävleborgs webbsida för sociala investeringar samt länka dit också från kommunens hemsida. Vi delar fritt med oss av material och erfarenheter och är öppna för att eventuellt komma till andra kommuner för att berätta om projektet.